Min Gud???
JAg vill tro, men jag vet inte om jag kan, inte på GUD iaf.. Men om jag inte ska tro på Gud, vem ska jag då tro på?
Jag förstår inte hur jag ska göra för att tro! Eller jag kanske inte vill tro?? JAg vet inte!!??..
sitter just nu i min soffa och lyssnar på Ulf Lundell,, tänker på allt hemskt som har hänt mig och alla andra i världen. Inte för att jag kan jämföra mina problem med dom stackars människor i alla svältande länder eller dom som lever i krig eller sjukdom.
Klart jag inte kan jämföra med dom!! jag har ju aldrig upplevt sånt,, jag har bara upplevt min missär,, mitt skit liv, men jag kanske ändå kan säga att jag mår lika dåligt som dom,, fast på mitt vis?? ÄEH,, jag vet inte,, kanske bara svamlar,, men jag tycker så iaf.. Om d är så att d finns en GUD som ska kunna hjälpa en ur all den missär,, varför gör han inte d då för??
Jag vill tro att Gud kan göra underverk,, eller att han ska göra underverk,, inte bara för mig inte alls för mig,, utan för alla andra som har d kasst,, sen kanske han kan ta mig, mitt lilla skit liv,,
Men om jag ska vara ärlig så TROR jag INTE d kommer att hända,, för om d var så, så skulle han redan ha börjat,, men d värkar som om han inte ens har lagt oss en tanke ens
O´ch d är därför jag inte vet vad jag ska tro,, eller vem jag ska tro på..
Jag har läst en gång att: Om gud dömdes att leva d liv han dömt människan till, skulle han ta livet av sig på en gång... Kanske d är så,, jag vet inte.. D är ju inte så att alla hoppar av glädje var gång dom vaknar, snarare tvärtom,, man vaknar och tänker att fan inte en skit dag till,, kan inte allt bli bättre!!!
så nu är d så att Jag vet inte vad jag ska TRO,, eller vem jag ska TRO på..
D är outsägligt torftigt men man får så lov att vänja sig....
Ensam........
I 3 veckor kommer jag vara den ensamaste i världen...
Jätte tråkigt.
Min kära son Maximus ska vara med sin far, och inte med mig:'(
Jag hatar att vara ensam, finns inge värre.
Men när han kommer hem så drar vi till Göteborg och går på lisseberg..
Men d är ju 3 veckor kvar,, fy va länge, usch..
JAg gråter av ensamhet..
Max är mitt allt, han gör mitt liv värt att leva.
Utan honom skulle jag inte finnas mer.
Han är min stjärna på natthimmlen.
Kanske dumt att säga så, men d är faktist sant..
Till Mitt Älskade Barn Maximilian
Dina ögon glittrar som havet när solen lyser.
Ditt skratt är som den vackraste fågel sång.
Du har gjort mitt liv värt att leva, du är min glädje, mitt allt.
Och när jag ser p dig, min son, så vet jag att jag ALDRIG kommer sluta älska dig..
Jaha??
Jag är nog ingen vidare bloggare;) men jag gör så gott jkag kan..,,OooJJJAAA!